EN Gud, en tro, ett dop del 1

 ”Var ödmjuka och milda på allt sätt. Visa tålamod och ha fördrag med varandra i kärlek. Var ivriga att bevara Andens enhet genom fridens band: en kropp och en Ande, liksom ni kallades till ett hopp, det som tillhör er kallelse, en Herre, en tro, ett dop, en Gud som är allas Fader, han som är över alla, genom alla och i alla ”. (Ef 4: 2-6)

 ”Ty i Kristus Jesus beror det inte på om vi är omskurna eller oomskurna, utan om vi har en tro som är verksam i kärlek. Ni började bra. Vem har nu hindrat er, så att ni inte längre lyder sanningen? ”  (Gal 5: 6-7)

   Jag har ibland hört av andra troende att de ”inte kan förstå hur människor inte kan tro på Gud”… Vilken Guds syn har vi som troende visat omvärlden ? Vi har klart och tydligt visat att Gud är en splittringens Gud, en Gud som lagt en massa olika församlingar överallt för att vi ska strida sinsemellan… En Gud som är en förändringens Gud…

   Den Gud jag älskar och tror på är enighetens Gud, en församlings (kropps) Gud, en fridens Gud, en oföränderlig Gud…Det Han sagt har Han sagt punkt slut ! Vi kan hålla på och ändra i Hans ord hur mycket vi vill… det är ändringar som vi gör för att legalisera våra egna tankar och åsikter, men det ändrar INTE GUDS ORD OCH VILJA !

   Han har inte skapat syndare, han har skapat barn med en egen vilja med en förhoppning om att vi ska välja det rätta och visa Honom den kärlek och respekt Han förtjänar, som vilken Far som helst egentligen som gjort allt gott för sitt barn.

   Vi har fått en fri vilja och den väg vi väljer är våra val, Gud tvingar ingen till något. ”Omständigheterna gjorde att…” Ingen tvingade dig ! Omständigheter är omständigheter, men valet är ditt hur du tar dig ut ur omständigheterna, sedan kan vi skylla på precis vad som helst, det blir bara ursäkter i alla fall för valet vi gjorde var vårt och ingen annans.

  Ibland lever vi som under pistolhot… fångade av oss själva, gnällande på en Gud som inte lyssnar. Problemet är bara att Gud hör allt, allt ! Det är vi som inte lyssnar på Gud. Vi blir så upptagna av oss själva och våra problem att problemen blir större än livet självt. Ingenting i Guds skapelse är så bra på att bygga hönor av fjädrar som en människa. En del hönor blir så stora att de blir skyhöga monster. 

   Men skulle du få kraft att peta på den hönan med en vass nål så skulle all tomluft bara flyga ur den och ner skulle fjädern falla.

   Den här attityden finns inte bara hos enskilda personer, den har krupit djupt in i våra församlingar också. ”Det går inte… Det finns inte pengar till det… Det hade varit roligt att få göra detta men vad händer om… Vi försökte en gång förut, det gav inget så varför…” Guds folk har fler ursäkter för att inte lyda Guds maningar än det finns vattendroppar i sjön !

   Är inte Gud större än allt annat ? Kan inte Han som skapat allt ta hand om allt ?

  ”Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon. Därför säger jag er: Gör er inte bekymmer för ert liv, vad ni skall äta eller dricka, inte heller för er kropp, vad ni skall klä er med. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? 

   Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Fader dem. Är inte ni värda mycket mer än de?  Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?  Och varför gör ni er bekymmer för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte.  Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem.    

   Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skall han då inte klä er? Så lite tro ni har!  Gör er därför inte bekymmer och fråga inte: Vad skall vi äta? eller: Vad skall vi dricka? eller: Vad skall vi klä oss med?  Efter allt detta söker hedningarna, men er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta.   

     Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.  Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. 

   Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.”                                                                                                                      (Matt 6: 24-34)