Väckelse

   Vi frågar ofta varför vi inte får någon väckelse. Är det så konstigt egentligen ?

   Vi kan ju inte ta hand om den kropp som finns, varför i alla dagar skulle vi då få väckelse ? För att fler möjligen skulle bli bänknötare ?

   Vi behöver folk som ärligt och uppriktigt, med sann Kristi kärlek tar hand om nyfrälsta. Vi behöver andliga föräldrar och gott om det. Det ligger inte på pastorns bord att ta hand om allt och alla, det åligger varje människa som tar emot Kristus i sitt hjärta att hjälpa sin nästa. Vem är vår nästa ?

   Alla vi möter, frälst eller ofrälst är vår nästa, färgad, vit, homosexuell eller heterosexuell, man eller kvinna, barn eller vuxen, handikappad eller frisk…. Alla.

 ”Neka inte den behövande din hjälp, när det står i din makt att ge den. Säg inte till din nästa: ”Kom tillbaka senare, i morgon skall jag ge dig”, fastän du kunde hjälpa genast. Tänk inte ut något ont mot din nästa, när han tror sig bo trygg i din närhet. Gräla inte med någon utan orsak, då han inte har gjort dig något ont.” (Ord 3: 27-30)

  ^”Jag säger er: Älska era ovänner och be för dem som förföljer er. Då är ni er himmelske Faders barn. Han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. Ty om ni älskar dem som älskar er, vilken lön får ni för det? Gör inte publikaner det också? Och om ni hälsar endast på era bröder, vad gör ni för märkvärdigt med det? Gör inte hedningar det också?” (Matt 5: 44-47)

”Det största är detta: Hör Israel! Herren, vår Gud, Herren är en, och du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. Sedan kommer detta: Du skall älska din nästa som dig själv. Inget annat bud är större än dessa.” 

   Den skriftlärde sade: ”Du har rätt, Mästare, det är sant som du säger. Han är en, och det finns ingen annan än han. Och att älska honom av hela sitt hjärta och av hela sitt förstånd och av hela sin kraft och att älska sin nästa som sig själv, det är mer än alla brännoffer och andra offer.” När Jesus hörde att mannen hade svarat förståndigt, sade han till honom: ”Du är inte långt från Guds rike.”  (Mark 12: 29-34)

      

   Det är det det handlar om !! Det handlar om GUD ! Inte om storleken på lokalen för mötena, färger på möblerna, akustik eller annat världsligt… Är inte Gud stor nog för att kunna ta hand om sådant ?

   Om vi tar vår hand från Gud och inte låter Honom vara centrum i vår tillbedjan, varför i all världen skulle han möta oss som vi begär ?

   Vi har så många krav på Gud, vi kräver än det ena än det andra, precis som vilket bortskämt barn som helst. Men vi har fått en mun och två öron av en anledning. Vi måste ödmjuka oss inför Honom, gå på knä inför levande Gud och uppriktigt be om förlåtelse för vårt egensinniga beteende.

   ”Ve er, skriftlärda och fariséer, ni hycklare! Ni rengör utsidan av bägaren och fatet, men inuti är de fulla av rofferi och omåttlighet. Du blinde farisé, gör först insidan av bägaren ren, så blir också utsidan ren.

   Ve er, skriftlärda och fariséer, ni hycklare! Ni liknar vitkalkade gravar. Utanpå ser de vackra ut, men inuti är de fulla av de dödas ben och allt slags orenhet. Så är det också med er. Utanpå ser ni ut att vara rättfärdiga, men inuti är ni fulla av hyckleri och ondska.” (Matt 23: 25-28)

  ”Ni dårar, har inte han som gjorde utsidan också gjort insidan? Ge därför ert inre som gåva, så blir allting rent för er.” (Luk 11: 40-41)

   Hårda puckar ? Gäller inte dig ? Vem gäller det då ? Varför ser din församling ut som den gör ? Fungerar den på alla punkter ? Har ni väckelse ? Har ni gåvorna i bruk ?

   Finns inte en församling som fungerar fullt ut, inte en !! Varför ? För att vi inte satt fokus på rätt ställe. Vi har valt att ta ställning för våra enskilda tolkningar av olika delar av Bibeln och satsa allt på det. ”Alla andra har fel ” attityden har låst oss inom våra egna kyrkorum. Samarbete över församlingsgränserna är snudd på obefintlig, allt ska vara så politiskt korrekt och världsligt anpassat att… Det har blivit smekpolitik av Guds ord, allt för att passa världens synsätt, inte ens Bibeln är helig längre. ”Vi måste anpassa oss efter världen för att kunna nå världen”. Ok, till viss del möjligen. Men om man anpassar Guds ord efter vad världen vill höra, så

försvinner Guds ord och blir människofilosofi i Guds namn !

    Gud kommer inte att acceptera det längre, Han har fått nog av detta hycklande släkte.

Hur ser kristenheten ut idag ? del 2

Jag fick en sak från en vän och broder i USA som säger en hel del:

”Jag var hungrig, och du skapade en humanitets klubb och diskuterade min hunger.

 Jag satt fånge, och du kröp tyst ner till ditt källarkapell och bad för min frigörelse.

 Jag var naken, och i ditt sinne debatterade du det moraliska i hur jag såg ut.

 Jag var sjuk, och du böjde knä och tackade Gud för din hälsa.

 Jag var hemlös, och du predikade för mig om den andliga boningen genom Guds kärlek.

 Jag var ensam, och du lämnade mig ensam för att be för mig.

   Du verkar så helig, så nära Gud, men jag är fortfarande mycket hungrig, ensam och kall.”

   Jag är rädd för att dagens kristenhet ser till stor del ut så idag. Anden och kärleken har fått ge vika för kyrkoregler, praxis och föreningar. Jag säger inte att det är något fel i att organisera upp saker och ting, det måste finnas en viss organisation för att få saker att flyta. 

   Men organiseringen blir ofta större än vad den skulle vara, man organiserar och planerar bort både Gud och menighet. Gud är mycket större än alla organiserade planer, vi måste sluta upp med att försöka tala om för Gud vad Han ska göra och öppna öronen och våra hjärtan och lyssna på vad Han vill, endast då kan vi nå framgång i Guds rike.

  

   Vi måste alla skaffa oss Agape kärlek. Den kärlek som älskar ovillkorligt, spontant och omotiverat. 

   Vi måste skaffa oss Kristi rena kärlek… I en värld som denna, med ökat våld, ökad misshandel av både barn och kvinnor, incest, pedofilism m m, finns det i  världen inget riktigt utrymme för kärlek, borde då inte vi som kristna föregå med gott exempel ? Vi har ju kärleken i våra liv. Vilka välsignelser får vi av att vara själviska med den kärleken ?

  Vad är vi så rädda för ? Fruktar vi människan som Gud skapat mer än Skaparen själv ? Då är vi riktigt illa ute, för då dyker det upp kompromisser och förtal, skvaller och lögner.

   ”Mina älskade, låt oss älska varandra, ty kärleken är av Gud, och var och en som älskar är född av Gud och känner Gud. Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, ty Gud är kärlek.” ( 1 Joh 4: 7-8 )

   Men det händer i så kallade kristna församlingar att man ställer upp höga krav och ideal, utifrån mänskligt perspektiv. Gud har aldrig sagt att vi ska sitta snygga och prydliga med högburet huvud inom fyra väggar…han har kallat oss ut ibland folket, ut till de platser där behoven finns. Församlingar är bara ställen dit man kommer för att hämta andan och bygga upp varandra inför veckan som väntar.  

   Vi är inte kallade att vara söndags kristna, gudstjänst är ett dagligt arbete, tjänst som vi gör för Gud, inte så mycket vad vi tar emot  från Gud. Han ger oss direktiv om hur vi ska göra och vad vi ska göra, det kan han mycket väl göra på en söndag under ett möte, men sedan ska vi använda veckan till att göra det också. Vi ska vara Ordets görare inte bara dess hörare.

    Mer än en gång har jag fått känna en del av den sorg och smärta som finns i Guds hjärta, Han vet att jag bara klarar en liten del av det Han känner, men det lilla Han visat mig har varit nog svårt och tungt. 

   Skulle nästan önska att alla skulle få känna på den sorgen, det skull vara en rejäl ögon öppnare, det vet jag, fick den sorgen mig att ta steget ut i luften så kan det få vem som  helst att vakna upp.

  Det är skrämmande att vandra ut på vägar som man aldrig gått på förut, men det är också spännande. Vad vill du göra med din gudsvandring ?

   Är du rädd för att släppa taget om dig själv ? Rädd för det nya som du inte vet något om ?

   Jag är fortfarande delvis fast i mitt gamla jag, men jag jobbar på att släppa taget och det är där vi alla måste börja, med ett villigt hjärta och ett trossteg. Fäster vi blicken på Gud och tar Jesu hand på vår vandring så löser sig allt det andra också. Det handlar om trofast kärlek, Herren släpper aldrig taget om oss, det är vi som slår oss lösa när vi blir rädda, det är då vi faller. Ropar vi inte på hjälp då så slår vi ihjäl oss, det räcker med ett enda

ord så kommer Han till vår hjälp, ”Jesus”… Men ibland tror jag att vi hellre slår ihjäl oss än ber om hjälp.

Hur ser kristenheten ut idag ? 1

  Den Gud jag lärt känna är en kärlekens Gud, omsorgens Gud… den Jesus jag lärt känna och älska är så ödmjuk och kärleksfull att det skär i hjärtat på mig av sorg över att så många har valt bort honom helt, eller satt honom åt sidan. Det finns så många olika grupper bland de kristna att jag börjar förstå att Far i himlen börjar tröttna.

  Det finns söndags kristna : ”Jag är på varje möte varje söndag. Det är allt som räknas.”

   Så du går på möte varje söndag ? Toppen jättebra ! Vad gör du under veckorna då ? Väntar på nästa söndag så du får visa hur kristen du är ?

  Mötes kristna : ”Jag går på alla möten som finns. Det är underbart att gå på möten !”

Det är toppen att du går på möten, men vad gör du med allt som du får höra då ?

  Talande kristna: ” Jag vet att det jag säger är rätt och riktigt. Det är viktigt att du lyssnar på vad jag har att säga, jag har inte tid med motargument, lyssna på mig ! ”

    Du har kanske något att säga, men vi fick två öron och en mun. Lite ödmjukhet tack och en annan sak, handlar du efter dina egna ord eller är det bara snack ?

  Lyssnande kristna : ” Jag har hört allt som sagts och jag ska verkligen följa allt som jag antecknat …så fort jag får tid ”

    Ärlig notering: här har jag fallit in mer än en gång. Men det är aldrig för sent att ändra sig. Det är nog bra att anteckna på möten, orden fastnar lättare, men det är lätt att det blir bara det – ord…

  ”Mina bröder, vad hjälper det om någon påstår sig ha tro men saknar gärningar? Kan väl en sådan tro frälsa någon? Om en broder eller syster inte har kläder och saknar mat för dagen och någon av er säger till dem: ”Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det? Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar.”  (Jak 2: 14-17)

 ”Men vill du inte inse, du tanklösa människa, att tron utan gärningar är död?”   (Jak 2: 20)

 ”Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.” (Jak 2: 26)

   Kompromissande kristna : ”Ok, jag har känt att Gud har sagt till mig att detta ska göras, men jag är villig att släppa lite om du är villig att…” ” Jag får nog släppa lite på vad Herren har sagt åt mig, bara för att få ro i församlingen. Gud förlåter mig nog, jag tror att Han förstår.”

   Visst, Gud förstår. Han förstår att du inte vill gå med Honom. Han förstår att du håller hårdare fast vid människofruktan än vid Honom och Hans ord. Hur får man framgång om man backar ? Kan man gå framåt när fötterna går bakåt ? Var är ditt hjärta ?

   Fördömande kristna : ” Jag kan inte förstå hur de kan kalla sig kristna som inte…” ”Jag tror inte Gud tycker om sättet de gör saker på…”, ” Och de ska kalla sig kristna !”

   Och du kallar dig… ? Vem är du att döma någon ?

 ”De försäkrar att de känner Gud, men med sina gärningar förnekar de honom. De är avskyvärda och olydiga, odugliga till varje god gärning.” (Tit 1: 16)

 ”Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet ,lösaktighet, avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.

  Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot.” (Gal 5: 19- 23)

   Läste en beskrivning på vad det innebär att vara farisé som jag tyckte var otroligt bra: ”Att vara något man inte är och aldrig kan bli så länge man är den man är.”

   Det finns gott om både fariséeiska kristna och fariséiska församlingar i dag. Jag har tyvärr mött många som kallar sig kristna, men som vid en närmare granskning inte håller måttet. Jag är långt ifrån perfekt själv, men jag ljuger inte om det.

   Var är den kristna kärleken som det talas så mycket om ?

   Var finns det kristna som kan ställa upp på samtal och andlig vägledning, som verkligen kan lyssna med hjärtat och som ställer upp även efter kontorstid ?

   Jag är rädd för att vi är bänk nötare allihop. Vi sitter där i kyrkan och säger våra Halleluja och Amen, tackar pastorn/ prästen för en underbar predikan och himlar med ögonen och går hem, mätta och nöjda.  

   Vem ser den ensamma mannen/kvinnan längst bak som i sin förtvivlan sökt sig till kyrkan för att få ta del av den kristliga kärleken ?

Glädjens begravning

Vår

   Vår Fader i himlen förbereder sig med sorg i hjärtat för begravning. Han har med ökad sorg och smärta sett hur hans barn väljer bort Honom för världens tycke och tanke, låter sitt eget tänkesätt få gå före Hans vilja, hur världens kärlek får gå före Hans kärlek…

    Nu tänker du kanske ” Ja, det är för sorgligt med all synd i världen ! Alla dessa icke troende som famlar i mörkret…”

     FARISÈ !! Jag talar om DIG !!

   Den begravning Fadern förbereder sig för är Hans kropp!!

   Guds kropp på jorden ( hans församling) är så svårt sargad av religion och mänskligt tyckande att den kanske aldrig hinner återhämta sig. Guds stora sorg är att trots allt som Han gjort för oss så har vi valt att sätta honom i en liten ask och satt honom åt sidan, framplockad när vi  anser det nödvändigt.

  Han har visat mig tydligt att Han har fått nog av allt detta hycklande och mumlande i Hans namn !

 Jag fick ett bibelställe till mig som skakade om mig ordentligt :

  ”Herrens ord kom till mig. Han sade: ”Du människobarn, profetera mot Israels herdar, profetera och säg till dem: Så säger Herren, Herren: Ve er, ni Israels herdar, som bara tagit hand om er själva! Skulle inte herdarna ta hand om hjorden? I stället åt ni upp det feta, ni klädde er med ullen och slaktade de gödda djuren. Men ni tog inte hand om hjorden. De svaga stärkte ni inte, de sjuka botade ni inte, de sårade förband ni inte, de som drivit vilse förde ni inte tillbaka, de förlorade sökte ni inte upp, utan med hårdhet och grymhet härskade ni över dem. De skingrades, eftersom de inte hade någon herde. De blev till mat åt alla markens djur när de skingrades.

Mina får irrar nu omkring på alla berg och alla höga kullar. Över hela landet är mina får kringspridda utan att någon frågar efter dem eller söker upp dem. Hör därför Herrens ord, ni herdar: Så sant jag lever, säger Herren, Herren, sannerligen, därför att mina får har lämnats till rov och därför att mina får har blivit ett byte för alla vilda djur – de har ju ingen herde – och eftersom mina herdar inte frågar efter mina får, då herdarna bara tänker på sig själva och  

 inte på mina får, därför, ni herdar: Hör Herrens ord: Så säger Herren, Herren: Se, jag är emot herdarna och skall utkräva mina får ur deras hand och göra slut på

 deras herdetjänst. Herdarna skall då inte mer kunna föda sig själva på detta sätt, ty jag skall rädda mina får ur deras gap, så att de inte blir föda åt dem.

  Ty så säger Herren, Herren: Jag skall själv söka upp mina får och ta mig an dem.”

                                                                                                                     (Hes 34: 1- 11)

   Om vi inte genast går ner på våra knän som församlingar och ber den levande Guden om förlåtelse för våra felaktiga val, för att vi valt bort Honom och valt religion istället… då tar Han sin hand ifrån oss…

    Vi har valt att sätta församlingarna först, inte Gud. Vi har valt att satsa på möten och storsatsningar, inte på Gud. Hur många gånger har vi inte sagt : ” Vi måste göra detta om vi ska nå ut till folket ”. Visst, det kanske kan fungera, men blir det något beständigt av det ?

    ”Vi måste få mer folk till kyrkan !” Vi måste dittan och datten… snack ! Lägg ner allt vad religion heter och satsa på det vi ska, på Gud, på Jesus !!

    Vad var bland det sista Jesus sade till sina lärjungar ?

”Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar.”  ( Joh 33: 34-35)

   Det handlar om kärlek, alltihop handlar om kärlek och ingenting annat. Kärlek till Gud, kärlek till Jesus, kärlek till varandra och oss själva… Det handlar inte om att bygga största och värsta kyrkan eller församlingen. Det handlar inte om att få ekonomin att gå ihop, det handlar inte om helande möten eller annat. Visst vi kan satsa på allt detta om vi vill det, men om inte GUD kommer i centrum utan allt fokus hamnar på vad som händer… vilket budskap kommer då ut ?

   Vi ska vara som ljus i världen, men vad är det som gör att ljuset brinner ?

   Syre !! Om vi stryper syret i våra andliga liv genom att ersätta Guds kraft och kärlek med mänskliga handlingar, så slocknar ljuset. Och vad är syret ?

 ”Den som säger sig vara i ljuset och hatar sin broder är ännu kvar i mörkret. Den som älskar sin broder förblir i ljuset, och i honom finns inget som leder till fall. Men den som hatar sin broder är i mörkret och vandrar i mörkret. Han vet inte vart han går, ty mörkret har förblindat hans ögon.” (1 Joh 2: 9-11)

   Syret är äkta kärlek, Kristi kärlek. När den blir bosatt i våra hjärtan och får ta över då lyser ljuset klart och tydligt för alla att se. Vi måste bli sanna Kristi efterföljare. Hur blir vi det ?

 ”Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen, finns inte Faderns kärlek i honom. Ty allt som finns i världen, köttets begär och ögonens begär och högmod över livets goda, det kommer inte från Fadern utan från världen. Och världen och dess begär förgår, men den som gör Guds vilja förblir i evighet.”   (1 Joh 2: 15-17)

   Ingen av oss är syndfri och kommer aldrig att bli syndfri så länge vi lever på denna jord, men vi måste sträcka oss emot det målet. Vi kan inte längre säga att ” det är min natur att vara så här, inget att göra något åt”. Vi är inte

skapade att bära omkring med sår och smärta. Herren vill, vill ta det bort ifrån oss, men han tar det inte med våld, vi måste ge det till Honom. På samma sätt som Han gav sitt liv för oss måste vi ge Honom allt av oss.

   Det här sker inte utan smärta. Var det smärtfritt för Jesus att gå igenom allt Han gjorde för oss ?

   Var det smärtfritt för Fadern att se sin älskade Son gå igenom allt detta ?

   Vi gnäller för att det tar emot att släppa taget om det som vi gjort till vår egendom, sår som vi tagit till oss som en del av vår personlighet istället för att ta tag i det svåra och bearbeta det.  

  

   Men vi kan inte lasta Gud för våra val, det är inte Guds fel att vi hellre håller fast vid det gamla invanda, och gnäller över hur dåligt vi mår. Eller försöker jobba ihjäl oss för att döva smärtan, en smärta som bara ökar ju längre vi bär på

den utan att ta tag i den och försöka få den att läka. Ärr kommer vi alltid att ha, men ett ärr kan man leva med, ett öppet sår däremot, blir mer och mer infekterat ju längre det går.

   Alla som haft ett sår eller en skada vet att desto snabbare man kommer under behandling, desto fortare kommer läkedomen, hur ont det än gör så har vi ett mål med behandlingen. Och vi vet alla att ju längre man går omkring och har ont, desto sämre blir humöret och man blir arg på allt och alla.

   Vi vet  alla hur detta fungerar i det fysiska, men det är samma process i det psykiska och andliga, fast sju resor värre. Är det därför som vi inte vill kännas vid det ?

   Eller är det helt enkelt människofruktan ?

   Vi lever i en värld av stress, otrygghet och svårigheter. Mitt i detta ska vi vara så ”duktiga” och felfria, så ”vuxna”…  

   Vi är barn och kommer alltid att vara barn, vi har rätt att vara barn med ett barns beteende när det gäller att gråta och öppet visa vad vi tycker och tänker, men vi ska inte anamma det egensinniga och tjuriga hos ett barn. Vi ska vara öppna och ärliga, både emot oss själva och alla andra. 

   Vi kan inte ljuga för Gud, Han vet redan allt, varför ljuger vi då så ofta för oss själva ?

  Herren vill ta allt vi har att ge, Han tål det, men Han tvingar sig inte på oss, allt sker på frivillig basis.

Bakgrund

   2003 fick jag en maning av Gud att skriva ihop en varning till Hans församling. Min vana trogen så kämpade jag emot pga människofruktan, HANS vana trogen så gav Han sig inte och efter 12 sidor så begrep jag varför...
   Vill bara få det sagt så att ingen tror att jag skrev allt på egen hand, hade ALDRIG fått för mig att lämna ut nåt sånt till den församling jag då tillhörde, om jag inte varit HELT övertygad om att det var Guds ANDE som manade mig till orden... Men jag är bara människa, så det har säkert smugit sig in en del ilska från mig med fläckvis...bara Gud vet och det får den som läser ta upp med Honom :)
   Men jag står för varje ord!

   Har delat upp den på flera delar, tror det är enklast så...

   Detta är mitt livs första blogg, hav förbarmande med en nybörjare ;)

   Fridens liljor!!