Gud har givit oss många saker, frihet, kärlek, ansvar, glädje… Vi har fått så mycket och givit tillbaka så lite att det är skamligt.
Han har även givit var och en andliga gåvor, alla har fått minst en gåva och vi måste komma ut i våra gåvor NU, tiden hastar och Herren behöver sitt folk på de platser som HAN har förberett för oss.
Är du på rätt ställe ? Använder du din gåva ? Vet du vilken gåva du har ?
Vi måste alla ta reda på våra gåvor och börja träna oss i dem, var och en av oss är viktiga i Guds rike. Men som sagt, köttet måste dö och Anden få liv. Hyckleri, falskhet, avund… får inte förekomma i Guds rike, kan inte förekomma i Guds rike.
”Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.” (Gal 5: 19-21)
Så är du varm eller kall ? Har du din gåva klar för dig ? VILL du gå Herrens väg ? Om Kristus skulle komma tillbaka i morgon, är du redo för det ? Vad är det som håller dig fast i världen ?
Vi har alla guldkalvar i våra liv, saker som fått större utrymme i våra liv än Gud, saker som vi prioriterar framför allt annat och som kedjar oss fast vid denna värld.
Vi måste smälta ner dessa kalvar och smida vigselringar av dom, för brudgummen kommer snart, mycket snart. Var redo !!!
”Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig. Men Herrens dag kommer som en tjuv, och då skall himlarna försvinna under våldsamt dån och himlakroppar upplösas av hetta och jorden och de verk som är på den inte mer finnas till. Då nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt skall ni då inte leva medan ni väntar på Guds dag och påskyndar dess ankomst – den dag som får himlar att upplösas i eld och himlakroppar att smälta av hetta.” (2 Pet 3: 9-12)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar