Varm eller kall ?

   Hörde en predikan av en australiensisk pastor, Brian Houston, som grep mig. Han talade om likgiltighet utifrån Upp 3: 15 – 16 :

^”Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore kall eller varm. Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall, skall jag spy ut dig ur min mun.

   Pastor Houston sade att: ” Vi har fått för oss att likgiltighet är det som ligger mellan varm och kall och därmed bättre än att vara kall. Fel ! Herren säger tydligt att Han önskar att vi skulle vara antingen varma eller kalla, det ljumma spyr han ut.  

   Bättre att vara kall, naturligtvis bäst att vara varm, men om man väljer mellan att vara kall eller ljum, är det bättre att vara kall.  Likgiltighet, ljumhet, är att vara helt i avsaknad av känslor, att vara kall är en känsla, att vara varm är en känsla, att vara ljum är – ingenting !”

   Hur mycket likgiltighet finns det i våra liv ? I våra församlingar ?

   Hur många gånger har du hört något i en predikan eller en profetisk hälsning som du har sa kommenterat med:

 ”Äh ! bara snack ! Det där är då inte från Gud !” . Min vän, jag vill tala om för dig att du är full av religiösa andar och när sanningen träffar så gör det ont, och vad gör man om man bränner sig på handen ? Man rycker tillbaka handen ! I ett sådant här läge, när Gud pekar på något i ditt liv som du inte gjort upp, något som du gjort till din egendom, något som Han vill ta bort då ryggar du och blir antingen ljum och bitter (reagerar med ilska), eller förkrossad och ödmjuk.

   ALLT som sägs i Guds namn måste prövas, inget snack om saken. Men, låt det inte bli en ursäkt för att inte följa Guds maningar. Vår Far i himmelen vill bara gott !!

 ”Den som sår i sitt kötts åker skall av köttet skörda undergång, men den som sår i Andens åker skall av Anden skörda evigt liv. Låt oss inte tröttna på att göra gott. Ty när tiden är inne får vi skörda, om vi inte ger upp. Låt oss därför göra gott mot alla människor medan vi har tillfälle, och framför allt mot dem som delar vår tro.” (Gal 6: 8-10)

   Vi måste släppa våra själviska liv och rikta blicken på Kristus. Vi måste leva i kärlek till varandra, det är det vi är kallade till, det är det budet som Kristus gav oss att leva efter.

 ”Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.” (Gal 6: 2)